|
|
|
2012-11-16 16:45 |
|
Umeå Guideförening och Vasa-Korsholms guider har under många år besökt
varandra vartannat år. Nu är det fem år sedan senaste vasaguidebesöket i Umeå då fjolårets planering gick om intet för att färjan inte gick. Nitton finska kollegor väntas helgen 7-9/12.
I planeringen ingår studiebesök vid konstnärligt campus tillsammans
med den pågående guidekursen, rundvandring och kaffe på residenset liksom
Gammlia julmarknad och julfest på kulturcafe Pilgatan. Innan färjan går tillbaka
på söndagen får våra gäster information om kulturhuvudstad 2014 och en guidad
busstur. Om två år åker vi på svarsvisit till Vasa. Umeå guideförening har nu tolv
aktiva medlemmar, då torde vi vara dubbelt så många auktoriserade guider
Birgitta Bäckström, sekreterare
|
|
Jag som utbildar mig till guide |
 |
 |
 |
|
2012-11-13 14:59 |
|
God dag! Jag är en av deltagarna under den pågående guideutbildningen. Vi är ett härligt, väl blandat gäng. Vi skiljer oss i åldrar, yrkesroller och intressen som några exempel. Utbildningen pågår framförallt tisdagkvällar där vi träffas, dricker kaffe, pratar och diskuterar men givetvis fördjupar vi oss i Umeå i många olika aspekter. Hittills har vi haft flera olika inslag. Vad sägs om en bit smakprov av KH2014: hur går det i processen, var är vi och vart vill vi? Vi har även haft gästen Marianne Folkedotter (berättarantikvarie Västerbottens Museum) där vikten av att berätta en historia betonades. Vi har varit på studiebesök Norrlands Universitetssjukhus och Medicinhistoriska Museet och tagit del av utvecklingen inom sjukvården. Det i sig är ju helt makalöst! Ikväll bär det av till regementet. Om några veckor till ska vi till Arts Campus för att leva oss in i den världen. Ni kan tänka er att jag uppskattar denna mix!
Historia är inte bara stadsbranden år 1888 utan även kungar, industriutveckling, militären etc. Det är mycket annat som utvecklar och skapar en stad. Jag är väldigt nöjd att jag kan lära mig av historien och få djupare förståelse för det som kanske händer imorgon. Min plan är att bo kvar i Umeå hela mitt liv (jag är 80-talist så i många öron låter detta säkert jättetråkigt hehe) men det är just det som gör mig extra intresserad. Jag vill lära mig mer!
Tinna Jonsson |
|
Senast uppdaterad 2012-11-13 16:28 |
|
|
Skrivet av Kaarina Honkanen
|
|
2012-11-09 19:15 |
|
Idag guidade jag en grupp estniska företagare på en stadsvandring i centrala Umeå. Perfekt väder med klart solsken och vindstilla. Umeå visade sig från sin bästa sida. Gruppen hade många frågor och undrade speciellt över hur en kung kunde motivera folk att bo i en stad som inte funnits tidigare. Att man bara stakade ut några kvarter på ett tomt område och sa, att nu är det här en stad. De undrade också hur Umeå lyckats växa så snabbt på senare tid. Vad gjordes/görs rätt? Det är precis sådana här frågor vi guider älskar att svara på. Hur hänger historien ihop med vad vi ser här idag? Vad var det som gjorde att en stad kunde växa upp här och bli till vad den är idag? Spännande va!
Lena Söderlind Pettersson
auktoriserad guide
|
|
Skrivet av Kaarina Honkanen
|
|
2012-04-15 21:57 |
|
När jag reste hem från guidemötet i Stockholm var jag väldigt nöjd, fylld med kultur, förmedlad av kunniga Stockholmsguider. Samma dag var det i DN:s kulturbilaga en två sidors artikel med rubriken “Älskade kulturtant. Utan henne stannar Kultur-Sverige”. I artikeln presenterade man den bekanta statistiken - dvs det är kvinnorna, som bär upp kulturen. T.ex. av Dramatens besökare är 72% kvinnor, Moderna Museets 63%, Dansens husets 70%, Statsteaterns i Stockholm 69% osv. Detta har vi vetat länge. Detta är till stor del ett nordiskt fenomen. I Tyskland och Frankrike “har männen inte abdikerat från kulturen alls på det sättet som här”, säger generaldirektören på kulturrådet Kennet Johansson i samma artikel.
Guider om några är också kulturbärare. De måste kunna historia, arkitektur, framtidsplaner, vara konstkännare, kunna debattera - och kunna språk förstås! På mötet var det mest kvinnor och bara några få män. Varför? Ingen vet. Men så har det varit länge, fick jag höra. Det var fint och roligt att vara med på mötet, att vara en av dessa kulturbärare.
Men varför heter det kulturtant? Varför inte kulturdamer eller kulturladies? Under det senaste året har det kommit ut flera böcker om tanter. Man ser tanter som något väldigt positivt och eftersträvansvärt. Merete Mazzrella skrev redan 1994 boken “Tanten och krokodilen”, där hon beskrev tantenergin på ett varmt och humoristiskt sätt. Och det forskas i tanttemat vid Umeå Universitet, tantforsk. I Umeå spelas även "Tantteater".
Men tant vill man inte själv vara. Inte än - eller hur? Jag vill inte använda ordet kulturtant.
Kulturtanter vill vi inte vara - låt oss vara kulturladies - eller kulturdamer - eller bara kulturbärare! Vad tycker du?
Kaarina Honkanen |
|
Senast uppdaterad 2012-04-18 06:41 |
|
|
|
|
<< Första < Föregående 1 2 3 Nästa > Sista >>
|
|
Sida 1 av 3 |
